21 juli

Då uppkopplingshastigheten är 0,1 MB så blir det inga bilder. Vaknade 04:30. Väckarklockan inställd på 05:00. Kom till Arlanda tack vare en snäll hustru som steg upp tidigt för att köra sin man dit. Stavar och ryggsäck gick som special bagage. Vid säkerhetskontrollen "pep" mina vandrarkängor så de blev av tagna och kontrollerade. Efter en fika bordade jag SK1040. Flygningen gick bra. Ryggsäck och stavar kom först, tack vare mitt platinakort på Thai, samt hela. Hittade en taxi snabbt. Taxi chauffören sa att antalet topp bestigningar kommer att slå rekord i år. Straxt under 10000 st. Kom till bussen 15 minuter innan avgång. Avfärden gick bra. Efter en tredje del av sträckan small det till och så var vi utan fjädring. Som av en händelse fanns det en buss bakom oss som vi alla fick plats i. Framme i Nikkaloukta ombyte och ompackning samt in handling av T-röd, mygg medel och bröd. Åt ingen lunch här utan startade vandringen mot nedre båtbryggan 12:30. Lätt vandring på grus, spångar, stigar och ibland sten genom björkskogar. Kom fram 14:00 och då gick båten. Eftersom jag siktat in mig på LapDonalds köpte jag biljett till båten kl16. Känslan när jag tog av mig ryggsäcken var att jag kunde lätta från marken. Renburgaren var ingen smak upplevelse men ok som lunch. Ungdomarna badade medan jag blötte en torklapp och torkade av mig. Jag fick en välbehövlig rast efter 6 km svettig vandring. Båtfärden, som kostade 300 kr, varade i cirka en halv timme och avlöpte stående bland en massa ryggsäckar med en svalkande fartvind och bedårande vyer. Framme vid övre bryggan så höll några på att släcka en liten gräsbrand med dåligt resultat. Här ifrån och till Kebnekaise fjällstation är det 8 km. Har läst att denna led är mycket stenig. Detta var bara förnamnet. Varje halvtimme tog jag 5 minuters rast och drack vatten samt åt russin och choklad. Efter 3 km tog jag en bild se FB. Det syns att jag var TRÖTT medan Frans var hur pigg som helst. Han förstår inte varför jag gör detta. Nu börjar jag oxå undra. När det var 2 km kvar var jag helt slut. Började att få kramp i fötter och vader samt ont under bärremmarna. Hade jag inte bokat middag 20:30 hade jag stannat och tältat. Många säger att kan mer än man tror. Det gäller att lura hjärnan, vilket jag tydligen gjorde. Vet inte var jag fick energin ifrån. På slutet kände jag mig som 10000 m löparen som raglade fram i en Finnkamp. Benen var som välkokt spagetti. Precis utan för Fjällstationen i en sluttande ojämn mark slog jag upp tältet bytte om och hann precis till middagen dock totalt slut. Middagen var ok. Tillbaka i tältet började jag packa om ryggsäcken efter att plockat fram mätare, tabletter och insulin spruta. Orkade inte packa färdigt utan kröp ner i rygg säcken för att sova, men krampattacker i fötter och vader förhindrade detta. Tänk er ligger i en stängd sovsäck vaknar och har kramp och måste fort ur sovsäcken för att stå upp och försöka få krampen att släppa.Sov till och från korta stunder. Det var skönt med en "kisseflaska" så jag slapp att gå ut.