Sovit bra och efter frukost bar det av 06:30. Utöver t-shirt och kortbyxor hade jag oxå långärmat underställ. Trodde att det skulle bli kallt och mygg innan trädgränsen. Till min förvåning inga mygg att tala om samt så vart det varmt. Av med underställ efter 1 km. Leden var lätt att följa. Den var markerad med röd färg på stenar. Efter 2 km blev jag trött, men hade hastighet av 4 km i timmen så det kändes bra. Väl framme vid Kitteldalen brantade det till sig, vilket mer ansträngning krävdes för varje steg och dalen såg lång ut. I övre delen av Kitteldalen efter en längre rast bytte jag till vadar skor och vadade över den stridiga Kittelbäcken. Kände mig ganska slut, men benen lydde och fortsatt uppåt. Sunda förnuftet sa mig att vända om, men det lydde inte jag utan knegade på uppför mellan Vierramvare och Tuolpegorni. Här är det brantasde delen av Västra leden. Det var bergsklättring långa delar. Dvs man klättrar med armar och ben. Det går inte att använda stavarna som hindra en, ty de sitter fastspänd runt handlederna. Fortsatte upp för Vierramvare. Man såg andra, som var före, högt där uppe. Krönet man såg trodde man att det var toppen, men inte det kom flera krön innan toppen på Vierramvare. Här har man en underbar utsikt. Några ungdomar stannar för att äta medan jag forsätter ner i Kaffedalen för lunchrast efter 5 timmar. Maskoten Frans undrar om inte det är klokast att vända om. Ska jag efter dessa investeringar i pengar och ansträngning och erfarenheten av nedstigningen 200 m ner i Kaffedalen vända tillbaka? Svaret är nej, ty benen lyder fortfarande. Frans undrar, hur ska vi ta oss ned? Den frågan tar vi ställning till på toppen. Fortsätter uppför till den nya toppstugan. Lyssnar efter ljudet av en bäck för att fylla på med. Hittar en och det tar lite tid, men nu har jag 3 l vatten. En del bergsklättring och möten med nedåt vändande vandrare, som har varit på toppen. Upp i toppstugan inser jag att jag har två val. Sova över i toppstugan, som kommer att bli kall och hård brädbädd. Andra alternativet är en hämtning med helikopter. Jag ringer hem efter att ha bytt batteri mobilen. Får nummret till Kalaxflyg. Det kostar 4000 kr. Valet var hur lätt som helst. Jag ska ringa dem när jag är klar med toppbestigningen och kolla om dom kan då. Annars kommer dom 19:30. Jag fortsätter från toppstugan, där jag träffade en far med en 5 årig son som besteg toppen straxt före mig, kl 17 mot toppen. När sydtoppen blev synlig över bergskammen upplevede jag samma "lyckokänsla", som när jag gick under målgången i Vasaloppet 1978. Framme vid snäkanten tog jag på mig stegjärnen och gick mot toppen. Snön ävergick till is och blev brantare. Det var öäskigt där upp. Tappade man greppet gled man långt ner. Det var helmulet, men molnen låg över topparna så man hade en strålande utsikt. Försökte ta en bild på mig, Frans och toppen, men misslyckades ty molnen och isen gav ett konstigt ljus så jag hade problem att se på skärmen. Man måste gå baklänges ner med händerna på den blöta och kalla isen. Efter en bit kunde man gå framlänges på skrå.Väl nere på"helikoåterplattan" försökte jag ringa Kallax flyg, men fick inte mobiluppkoppling. Det hade blivit kallt och blåsigt så jag tog på mig mössa, vantar och regnjackan. När jag inte lyckades på olika platser nå kontakt så startade jag om mobilen och fick kontakt. De kommer 19:30, men om möjligt tidigare, viilket innebär en timmes kall väntan. Träffade ett ungt par som inte komm ända upp då de saknade stegjärn. De ska gå tillbaka ända till fjällstationen. Pappan och 5åringen till tältet vid Kittelsjön. När jag pratade med ungdomarna ringde Kalax flyg och frågade var jag var. På helikopter plattan svarade jag. Då är vi där om 2 minuter. Jag hann ta av mig stegjärnen och packa dem i ryggsäcken och då landade helikoptern. Lastade ryggsäck och stavar. Klev ombord, fäste säkerhetsbältet och satte på mig hörlurar och så bar det iväg. Undrar vad ungdomarna tänkte när jag flög i väg. Frans tyckte att det hela var värt för att flyga helikopter. Skönt att han blev nöjd. Förarna sa att de ofta hämtar vandrare på toppen eller i Kaffedalen. Fick betala med kort på vägen ner. Måste säga attdet var värt varenda krona. När jag betalt landade vi några minuter över kl 19. Det var med lätta steg jag gick till tältet. Om jag hade gått ner så kanske jag skulle komma till tältet kl 4 på morgonen. Ringde hem, skrev på FB och kröp ner i sovsäcken. Jag var helt slut och hade ont i ljumskarna och inte i knäna som jag har oroat mig för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar